Det krävs inte något inköp av Naomi Kleins nya bok, den av vänstern så hyllade bok, för att konstatera att något är ruggigt galet med vänsterns bristande förmåga till intellektuell debatt och hederlighet. Med det menar jag inte heller att den så kallade "borgerligheten" direkt är något föredöme heller, men ändå. Vill man gå in på detaljnivå ska man förstås läsa Norbergs och Benulics utmärkta search and destroy ochderas bok, som egentligen handlar om något annat än detaljerna. Det handlar om att riktigt förstå vidden av vänsterns självbedrägeri och utförsäljning av vänsterns rötter.
Det är inte Kleins bok som fascinerar mig, eller ens Norbergs och Benulics bemötanden, det är framför allt vänsterns reaktion på Klein som fascinerar och oroar. Precis på samma vis som jag fascineras av fenomen som Arg-Birroismen, denna svada och ström av upprörda och emotivt uppskruvade ord och meningar, som när de slutligen landar i något slags argument inte kan resoneras om eller diskuteras. Det är bara att konstatera att det är argt, och det är allt vad det är. Det går inte att logiskt härleda eller förklara. Det betyder ingenting mer än att staten måste göra något, för nu är någon jävligt upprörd. Igen.
Jag läser nästan varje dag Dagens Arena. För att fascineras över vänsterns resa från sina egna ideologiska rötter. Häromdagen läste jag Per Wirtén--som inte bara är fantastiskt dålig på att försvara Klein--som tycker att det är jävligt viktigt det där med genus och klass och något för staten att lägga tillrätta för människorna. Alltid denna lösning, nu måste staten göra något och gärna i en härlig smet av stat och kapital, och sedan kalla det för frihet. Bara rubriken är ett ondskefullt självbedrägeri: "Livspusslet kan bara lösas från vänster". Och med det menas doktrinen att ju mer statliga åtgärder och reformer, desto mer vänster, vad det betyder är att: Vänster = Staten. Allt, precis allt, ska lösas "från vänster", och det betyder bara tvingande reformer och åtgärder av staten, för staten det är ju vänstern. Wirtén skriver:
"Idealet är att hitta politiska instrument för färre deltidsjobb. Höj till exempel arbetsgivaravgiften för tjänster som inte är heltid. Och att samtidigt öka flexibiliteten, så människor kan gå från jobbet när det behövs utan att förlora inkomst, och utan att gräva en ny kvinnofälla. Två till synes motsatta reformriktningar. Men friheten föds ofta i paradoxer."
Nej, frihet föds inte i paradoxer. Frihet uppstår när paradoxer löses. Så uppstod kvinnorörelsen med krav på lika rättigheter, för det var en fet paradox att de universella rättigheterna var manliga. Ok?
Mycket är jävligt viktigt. Men vänstern har tappat greppet om vad som är viktigt och hänger upp sig på en doktrin som borde få dem själva att resa ragg om de verkligen hade en gnutta vänstersjäl att börja med. Men det har de inte och de reser därför inte ragg. De är inte bättre än forna tiders konservativa eller följare av totalitära och auktoritära läror.
För länge sedan var vänstern för en fri marknad, för fria människor, och med det inbegripet en uppfattning att staten och kapitalet skulle hållas isär. Radikalitet och progressivitet enade klassiska liberaler med vänstern. Den liberala Frederic Bastiat satt bredvid anarkosocialisten Proudhon i den franska församlingen (det är härifrån vänster-höger-begreppet stammar). Varför det? Jo, därför att alla de frågor som idag betraktas som vänster försvarades av radikaler som också försvarade en fri marknad. Idag har vänstern inlemmat alla dessa frågor under staten istället för en fri marknad. Klein avskyr en fri marknad, på samma vis som en stor del av vänstern gör det idag. De har ersatt fri marknad, frihet, med stat och tvång. Så är det.
När Ebba Grön* sjöng om staten och kapitalet knöt de an till en gammal frihetlig vänstertradition. I modern tid har denna radikalitet och progressivitet drivits vidare av liberaler som Milton Friedman. Men inget av detta vet Naomi Klein något om, och knappast den svenska vänstern heller. Ni är så dåligt orienterade i er egen tradition att det är skamligt. För ni har gett upp viktiga ställningstaganden och fungerar mest som kravmaskiner på staten och i själva verket dränerar ni folket på frihet. Ni är inte radikala, ni är inte progressiva, ni är inte frihetliga, nej, ni är inte ens vänster.
Missförstå inte, jag är också vänster, jag syftar på den där doktrinen att ju mer stat desto mer vänster, och den vänstern har inte mycket att göra med den vänster jag känner mig hemma i. Jag är för en fri marknad och jag är för "individens suveränitet". Som vänstern på 1800-talet med andra ord, innan staten kom att betyda vänstern och vice versa. Självklart måste vänstern ha den statliga makten, de är helt förvirrade utan den makten, som strippad på en snuttefilt.
Josiah Warren sätter fingret på det allra bäst:
Those who have heard or read anything from me on the subject, know that one of the principal points insisted on is, the forming of societies or any other artificial combinationsIS the first, greatest, and most fatal mistake ever committed by legislators and by reformers. That all these combinations require the surrender of the natural sovereignty of the INDIVIDUAL over her or his person, time, property and responsibilities, to the government of the combination. That this tends to prostrate the individual-To reduce him to a mere piece of a machine; involving others in responsibility for his acts, and being involved in responsibilities for the acts and sentiments of his associates; he lives & acts, without proper control over his own affairs, without certainty as to the results of his actions, and almost without brains that he dares to use on his own account; and consequently never realizes the great objects for which society is professedly formed.
(Och kalla honom för nyliberal och du förtjänar en dansk skalle.)
There you go.
Dags för vänstern att intellektuellt börja
förhålla sig till vad doktrinen om staten verkligen säger om dem själva. Ett
bra steg vore att ta avstånd från Kleins dumheter, åtminstone skulle det inte
kännas hederligare att slippa ta till lögner och huvudlösa teorier för att
attackera Milton Friedman? Ett andra steg vore förstås att upptäcka att
Friedman ligger nära exempelvis Josiah Warren, men det kanske vore att begära
för mycket av en vänster som halkat så snett. Och det finns ju alltid
Arg-Birroismen if all else fails, men börjar det inte bli tröttsamt infantilt?
*) Ja, ja, besswissra om du vill och påpeka att det var Blå tågets låt egentligen.
intressant om: naomi klein, johan norberg, boris benulic, nyliberalism, vänstern, staten, kapitalet, fri marknad, svaret på livets gåta
